Labrador retriever

Labrador retriever brukar i ett vanligt samtal kallas för den bästa familjehunden. Rasen sägs ligga lite på latsidan, vara otroligt gosig och tycka om barn. En slö kompis att ha vid sidan av helt enkelt. Trots att denna beskrivning skulle räcka för många innan de bestämmer sig för om de vill ha en labrador eller inte, finns det mycket om hunden som är bra att känna till – en hundras är mer än sin stereotyp.

Det är inte många som känner till labradorens fascinerande historia. Den kommer troligtvis så långt från Sverige som Kanada. Fiskare använde rasen som hjälpmedel att simma iland med förtöjningsrep som fästs i båtar. Engelsmän som besökte landet och såg detta samarbete blev fascinerade av hur duktiga apportörer och simmare labradorer är, och tog med sig hundrasen tillbaka till England. Detta inträffade under början av 1800-talet. Labradoren korsades där med bland annat andra retriever-raser, och blev en populär kamrat vid jakt av småvilt. Rasen fick sitt namn och godkännande av kennelklubben i England – det dröjde dock ett tag då året var 1903. Man ser idag England som labradorens hemland, men den spred sig till andra länder efter några decennier. Under 1970-talet ökade rasens användning som sällskapsdjur och är idag väldigt populär.

Som kan ses från dess historia, är labradoren från början en jakthund, och den används mycket till apportering av småvilt och fågel. För att kunna meriteras genomgår den utställningar och ett eller flera jaktprov. Rasens egenskaper, varav många behövs för att den ska bli en bra apportör, innefattar bland annat dressyrbarhet, arbetslust och samarbetsvilja. Dessa egenskaper tillför också att rasen kan användas till nästan allt.

Många jägare meriterar sin labrador på ett viltspår, och använder den som en eftersökshund. Det är inte det enda den kan vara, labradorer används även som service-, narkotika- och ledarhundar, och inte minst som en kär familjehund. Rasen är inte en brukshund, men trots detta väljer många att träna och tävla inom brukshundsklubbar, främst i lydnad.

När det kommer till hälsan, är en labrador en frisk ras. Problem som kan uppstå med rasen är benägenhet för fetma, problem med höfter, ögon och armbågar. Det gäller att erbjuda hunden en bra kost och att se till så att den får tillräckligt med motion. Många säger att labradorer är knubbiga av naturen, och det är det många som är, men det är inget som bör tillåtas gå överstyr. Detta är även väldigt belastande för hjärtat och kan orsaka hjärt- och kärlsjukdomar.

När det kommer till skötsel kan man pusta ut lite. Rasen är relativt lättskött och har en päls som är smutsavvisande. När hunden fäller är det lämpligt att borsta hunden med en borste som har gummipiggar. Om det finns behov för detta kan hunden badas utan eller med schampo.

Om du söker efter en trevlig och familjevänlig hundras är labradoren den lugnaste hundrasen du kan välkomna in i familjen. Kom dock ihåg att hunden alltid blir som man lär den och att det är viktigt att den blir uppfostrad såsom man vill ha den.