DogCity

Är det inte litet magstarkt, att Johan Asplunds föräldrar har begärt och fått ut delar av det tilldömda skadestånd som blev följden av att Thomas Quick dömdes för mord på deras son? OM man anser att Quick falskeligen har tagit på sig gärningen, då RÖR man väl inte ett korvöre av det tilldömda skadeskåndet? Och om han nu skulle få resning, ska föräldrarna Asplund då betala tillbaka skadestånd de har fått ut? Den frågan ställer sig Gubb Jan Stigson, och det är en relevant fråga tycker även jag.

Gubb Jan längst till vänster.

JAG, JAG, JAG tycks vara den moderna människans huvudsakliga tanke. JAG är viktigare än ALLA andra. Oavsett vad jag gör till professionen, är JAG viktigare än till exempel en medmänniska som har hängt sig. Då går man och fikar, medan den hängande ännu levande människan dinglar i sitt rep. Eller om jag är narkosläkare med jour, så är det viktigare att jag får sova en stund, än att jag håller mig vaken (elller går att väcka) under jouren, då MINA JÄTTEVIKTIGA barn har hållit mig vaken så att jag har blivit trött. Att sedan en patient dör på kuppen, ja vad säger man. Shit happens! Eller litet svinn får man räkna med.

Ibland behövs en anestesiläkare akut …

Ibland är det inte sömn som hindrar läkare från att fatta kloka beslut. Det handlar nog mer om bristande fantasi. Om någon har fallit på ett föremål, som kan tänkas ha penetrerat kroppen (så kallad stakningsskada), så tar man för tusan det säkra före det osäkra och undersöker saken. I synnerhet som en mor säger att hennes son har fallit på en penna, det finns ett inträngningshål och modern uppger att en bit av pennan saknas. Var tror ni att pennstumpen (fem centimeter!) fanns? Bingo! I gossens hjärna. Läkarna har förmodligen både pennor, agraffer och småspik i sina skallar.

Den här killen är det okej att penetrera med en stör!

/Svante