DogCity

En rättrådig man har gått ur tiden. Möjligheten för anställda vid svensk, offentlig verksamhet att anonymt lämna uppgifter till journalister i syfta att publiceras är en av grundstenarna i vårt demokratiska samhälle. Möjligheten heter meddelarfrihet och dess syfte är att motverka maktmissbruk, korruption eller bara allmänna missförhållanden inom offentlig verksamhet. Mark Felt, “Deep Throat”, var den som försåg det legendariska journalistradarparet Carl Bernstein och Bob Woodward med uppgifter som ledde till den så kallade Watergateskandalen, vilket i sin tur ledde till president Nixons avgång. Jag bugar djupt för Mark Felt.

Carl Bernstein och Bob Woodward spelades av Dustin Hoffman och Robert Redford i “Alla presidentens män”.

Den kissen visste vad han gjorde! I taxin på väg till veterinären löpte katten amok i bilen. Inredningen rök och såväl kattförare som taxiförare var panikslagna. Till slut släppte chauffören ut kattskrället ur bilen, och kissen stack som en avlöning den 25:e. Varför? Jag kan tänka mig att han hade hört att anledningen till att besöket hos doktorn inte var att ta bort halsmandlarna precis … 45.000 balubas kostade kattpaniken!

Vem skulle inte fly i panik?

Beklagligt att de anställda känner sig tvingade att bryta mot lagen. Det tycker Christina Kling Hassler, koncernsamordnare inom IT hos Landstingsstyrelsen, angående att det digitala journalsystemet inte fungerar. Jösses! Patienter har rätt att kräva att känsliga uppgifter inte finns i det allmänna journalregister, som patientens alla behandlande läkare har tillgång till. Det är bara det att journalsystemet inte klarar av att begränsa tillgången till vissa uppgifter. Det är “beklagligt” tycker Christina Kling Hassler. Smaka på den här: “Det är beklagligt att du känner så (vansinnesfrustration över att jag råkade göra inbrott i ditt hem)”. Alltså respektlöshet för lagen hos en person på en reltivt högt uppsatt position. Finns det verkligen inga enklare sysslor som Christina Kling Hassler kan försörja sig på? Något som inte kräver så mycket intellektuell verksamhet.

Inte så viktig, enligt Kling Hassler.

/Svante

Jag tycker att vi med våra svenska skattemedel ska göra det enda rätta för att få fason på de så kallade hederskulturerna, alltså de utövare som har sökt sig till vår fina hederskultur. Möjligen kan vi ta mellan 150 och 300 kronor (normaltaxa för läkarvård hos landstingen), men helst ska det vara helt gratis och ABSOLUT INTE frivilligt: De män som visat minsta tecken på hedersrelaterat beteende ska “erbjudas” lobotomi och kastration.

Då menar jag inte kemiska ingrepp, utan snarare som när man snöper katten; gjutvävssäck över huvudet, fasthållning, snitt-snitt, klipp-klipp; klart. Jag har studerat människopungar litet i smyg sådär och konstaterat att det kan behövas ett par stygn. Det kan vi också bjuda på, tycker jag. Annars ser människohanar väldigt lättkastrerade ut. Liten risk att tarmpaketet trillar ut, som det kan göra på hingstar vid stående kastration.

Bra redskap för smågrisar. Går att göra i mänsklig storlek.

Lobotomeringen är mer av humanistiska skäl, eftersom det för dessa he-mans till hederssnubbar torde bli outhärdligt att vara valack. Då är det bättre att de inte tänker så mycket. De kan säkert finna något enklare arbete som de är lämpade för. Alla vill ju arbeta inom “media” eller “showbiz” nuförtiden, så det är väl bra om vi kan lobotomera fram några pottömmare också.

Förslagen är på intet sätt oetiska. Det är de inte, eftersom dessa (ovan nämnda) män anser att de på eget bevåg, i strid med den lagstiftning som gäller i det land de lever (och oftast i strid med den lagstiftning som gäller i det land de har sitt ursprung i) anser sig ha rätt att bestämma över, ÄGA, en annan människa. Då måste staten kunna besluta, att gillar ni den ordningen, så gäller vår ordning här, och den riktar sig mot er. Den med tillgång till mest maktmedel (staten i det här fallet) vinner.

Nu påstås vi leva i en demokrati. Vi påstås ha antagit FN:s konvention om mänskliga rättigheter. Märkväl; mänskliga, inte manliga, rättigheter, och ändå kan tokerier som inopererande av ny (ifrågasatt) mödomshinna förekomma i ett land som vårat. Hur är det möjligt? Ska landstingen subventionera omoperation av jude- eller arabnäsor också? Blekning av svart hud? Omprogrammering av bögor och flator? Ska inte stat, kommuner och landsting verka för att alla människor har rätt till sin egen kropp och sitt eget utseende? Och verka FÖR att få bort tokerier som att en mödomshinna har något med heder att göra?

Äkta vara?

Själv är jag litet purken för att kuperingsförbudet sprider sig som en löpeld över världen. I Sverige har det varit förbjudet i många år att klippa av svansarna på jyckar. För det är nämligen oetiskt att göra sådant. Det är bara det att med kuperad svans vore jag näst intill perfekt. Nu SYNS min kanelsnäcka till svans, vilket i och för sig får mig att smälta in fint med älghundarna här uppe i lappmarken.

Perfekt knorr på denna ras …

Hittills har jag lyckats avstyra promenixen till Åreskutans topp (i 30 graders värme), men i morgon verkar det kört. Vi åker visst linbana en ansenlig del av sträckan, och när jag förstod det, så blev jag ju litet bättre till mods. Men vad är det för fel att simma runt i Gevsjön hela dagen? Jag bara undrar.

/Svante