Hundar är inte tillåtna på diverse platser, som ni säkert känner till. Många butiker, vissa avdelningar på kollektiva färdmedel, på allmänna badplatser, apotek, systembolag och inte minst på restauranger. Orsakerna till hundförbud kan variera litet. Men ofta handlar det om att den som har beslutat om förbudet vill vara omtänksam mot allergiker. Som om det faktum att en allergiker råkar vistas i samma lokal som en hund en kort stund, skulle innebära en överhängande livsfara för allergikern. Det gör det inte. Matten har frågat experter. Om allergikern kan motstå frestelsen att slänga sig över jycken och borra ned sin näsa i vovvens päls, eller tokklia på hunden och sedan gnugga sig själv i ögonen, kommer den förmodligen inte känna av mötet alls. Det krävs litet längre och intimare samvaro för att utlösa en allergisk reaktion.
Hygien är en annan vanlig orsak till hundförbud. Det finns hos experter på Livsmedelsverket som fortfarande tycks tro att hundar bär omkring på för människan farliga smittor. Det gör vi hundar inte. Tvärtom är vi så gott som fria från “skit” här i Sverige. Ändå anses en hund dra in både det ena och det andra om de skulle beredas tillträde till restauranger och livsmedelsbutiker. Så jag får inte följa med in. Vilket kanske är lika så skönt, efter att ha hört vad matten råkar ut för varje gång hon går på lokal.
En toalett på High Chaparall denna helg. Toaletten är belägen på en restaurang i “Mexico”. Matten har gått dit för att tvätta händerna rena innan hon sätter sig till bords. Samtidigt går någon in i båset bredvid. Någon kissar ljudligt och länge. En man, antog matten och det visade sig stämma. När matten var klar med handtvätten, avbröts strålandet intill och SAMTIDIGT går mannen ut från dass, som matten gör det. Tvätta händerna var inte hans grej, tydligen. Han gick före matten till matsalen och slog sig ned med sin kvinna för att äta. Ööööörk! Inte ens jag håller på med snoppen i samma veva som jag ska käka, och jag är ju ändå hund.
Frukost på Designhotellet i Värnamo. Människor som äter frukost är tydligen äckligare än de flesta, om man får tro matten. I synnerhet som de har valparna med sig. Människovalpar behöver tydligen inte uppföra sig alls, när de är bland folk och fä. Denna morgon hade en familjefar tyckt att det var lämpligt att morna lilla dottern i matsalen, så han hade SOVTÄCKET med till bords. Där sitter alltså det lilla avskummet och grisar runt med maten så att det skvätter, medan hennes sängkvalster och hudavlagringar flyger runt i restaurangmiljön. Trevligt värre! Hundar är icke tillåtna, men sängkvalster är.
Bordsskick i största allmänhet lyser med sin frånvaro. På hemvägen från High Chaparral åt hussen och matten på vägkrog. Jag fick förstås vänta med vattenskålen i bilen. Där inne satt en ung kvinna, berättade matten, och åt med fingrarna, drack sin läskedryck direkt ur burken och SLICKADE efter varje mun bort eventuell droppe från burkens utsida. Hon tuggade ljudligt med öppen mun och trots att matten äcklades kunde hon inte låta bli att kika på det där som centrifugerades i den unga kvinnans mun. Tvångsmässigt, liksom.
På samma krog för ett halvår sedan reste sig ett sällskap efter att ha ätit klart. En av “herrarna” i sällskapet rapade mycket ljudligt två gånger på väg ut från restaurangen. Mitt bland alla matgäster. Matten var beredd att lämna maten och kräva pengarna tillbaka. Det måste finnas ett sätt att stoppa dessa varelser, hävdar hon. Om nu staten vill övervaka medborgarna till varje pris, varför inte införa tvättkontroller på toaletter. Man kommer helt enkelt inte ut förrän en avläsare godkänner renlighetsnivån.
Rapar, fjärtar och urinerande på allmän plats, framfört av människosläktet, ska införas i belastningsregistret och vara allmän, offenlig handling. Vill man kolla någon som man tycker är läbbig, ska man kunna få ett äckelutdrag som visar vilken lågt stående varelse detta är. Och så ska de förstås inte få gå in på en restaurang. Det här håller jag med om. Tänk vad mycket drägligare det skulle vara på en krog, om flertalet gäster var hundar och inte människor.
/Svante
