DogCity

van der Kwast har byggt sin åklagarkarriär runt fallet Thomas Quick. Det vet alla kriminalreportrar. Men att han var så förslagen, att han direkt har påverkat VAD som får finnas med i förundersökningar och inte, allt beroende på om det pekar ut Quick som mördare eller inte. Matten höll på att ramla ur tv-fåtöljen. Hon hoppas fortfarande på rättssamhället och att Sverige inte drivs att maktgalna, inte så begåvade, despoter. Stackarn!

Mördare eller lögnare eller båda delarna, det är frågan.

Privatjournalistik på nätet är något som på sikt kommer ligga till grund för att lagar ändras och sedan kan inte den tredje statsmakten utöva sitt yrke längre. Och då, kära medborgare, kommer ni att förstå vikten av en fungerande journalistisk näring. Att lägga ut dömda sexualförbrytare med namn, kanske bild och adress på nätet, i vad man hävdar är någon slags konsumentupplysning, är inget annat än hämnd. Matten kollar genast upp personer, som uttalar att de är för dylika metoder eller medborgargarden, och hittills har hon haft nästan alla rätt: De är själva personer med ett tvivelaktigt leverne.  Det behöver inte handla om sexualbrott. Men oftast följer de inte Sveriges lagar i alla avseenden. Dessa människor som vill hänga ut andra, har egna idéer om hembränning, tv-licens, svartbygge, fortkörning, jämställdhet och så vidare. En del av dem har till och med visat sig vara hustruplågare, det vill säga dömda för misshandel av den partner de lever ihop med. Häng ut dem, vetja! Jag kan berätta för de anonyma uthängarna, att så gott som alla barn som utsätts för sexuella övergrepp gör det av nära anhörig, eller på grund av att de har så kallade riskföräldrar, alltså föräldrar som själva är gränslösa. Hoppas uthängarna inte har barn!

Alexandramannen valde själv att framträda.

Det enda rätta verkar vara att kasta en doja i skallen på alla dumskallar man stöter på. Och helst träffa! Det gjorde inte murveln i Bagdad, som verkar vara litet lack på George W Bush. Bush hann dock ducka. Och inte lät han sig påverkas det minsta. Sade han. Och det stämmer förmodligen. Den mannen har inte tillgång till den typ av känslor och inte så många tankar, som det verkar. Nu har jag ju inga dojor, så jag får väl öva prickskytte med mina tuggisar. För nu verkar dårskapen ha tagit oändliga proportioner.

Vattenpistolskytte någon?

/Svante

PS. Vilka otroligt attraktiva, hett eftertraktade, män jag lyckades skramla ihop till sidan i dag. Ser nästan ut som en sida för matchmaking …

Såväl statsministern som utbildningsdito har i dag tagit tillfället i akt att ge det svenska, FRA-protesterande folket dåligt samvete. I sitt tal i Vaxholm tryckte Reinfeldt litet på att det som händer mellan Ryssland och Georgien är sådant som den nya signalspaningslagen skulle vara ett redskap för … ja, vaddå? Förhindra? Även Jan Björklund sa i sitt tal för unga liberaler att den kritiserade lagen skulle kunna utgöra ett redskap i kampen mot ryssen. Så nu försöker regeringen med varje metod att sätta skräck i medborgarna, att kriget är nära och med en riktigt långt gående signalspaningslag kunde vi alla slippa krig.

Ryssen låter sig nog inte skrämmas så lätt. Nu har man satt in alla klutar för att mota Olle i grind. Här ska inte några anhängare hotas. Och törs man sig på en gissning att USA snart är på plats för att visa var skåpet ska stå? Så att Bush får göra en sista insats för världen, menar jag. När det gäller Zimbabwe ser det dock förhållandevis ljust ut för dagen. Tsvangirai får med största sannolikhet bli premiärminister; en nypåfunnen titel i landet.

Tjejmilen är i antågande och det borde jag kunnat ha gissa för några veckor sedan. Efter det ganska lågfrekventa löptränandet, har matten plötsligt börja släpa med mig på joggingturer (läs: grislunk) flera gånger i veckan. Jag fattade först ingenting. Sedan råkade jag höra nämnas häromdagen att det inte var många dagar kvar till det berömda loppet. Precis som i Vårruset är hundar portade i loppet. Då undrar jag bara: Varför ska JAG med ut och löpträna inför ett lopp jag i alla fall inte får springa?

/Svante