Lurade? Av döden, eller?
Schackspel med döden är tydligen omodernt, eller har möjligen aldrig utövats utom i “Det sjunde inseglet” (bästa filmen för övrigt). Nu vill vissa medborgare få ett facit över hur långt liv ödet har givit dem. Men de vill inte betala för uppgifterna. Läser i SvD att många känner sig lurade, då de fyllt i sina personuppgifter och sedan fått en “dödsattest” om hur länge de kommer att leva. Med medföljande faktura. Det är inte dödsbeskedet som upprör, om man får tro SvD:s artikel. Ingen känner sig snuvad på några decennier: “Här lever man på ekomorötter och tvingar sig att löpa 10 kilometer om da’n, och så får man bara leva till till futtiga 64. Va’ fan, jag hinner inte ens gå i pension!”. Alltså, den typen av reklamationer handlar det inte om.
Nej, snål-Svenne är upprörd för att de självutnämnda banemännen tar betalt för sitt uträknande. Företagen det rör sig om har ju dessutom den goda smaken att skicka med tips och råd, om hur man kan förlänga livet om man känner för det. Det måste väl vara värt några korvören, kan man tycka.
Matten har litet dödsångest ibland, och beklagade sig aningen över detta när hon var hos den världsberömda dr Nie (hon med de jättelånga nålarna). “Ah”, sa dr Nie med sin mycket påtagliga kinesiska brytning, “do leva 100. Minst!”. Matten uppfattade inte riktigt om det var dagar eller år detta 100 avsåg. Men eftersom det har gått gott och väl 500 dagar sedan prognosen, hoppas hon på att det var år. Själv kommer jag likt varje seg terrier leva lika länge som en mycket frisk katt; det vill säga i sisådär 20 år. Så det så! Dessa upplysningar var gratis.
/Svante
